Nu är det söndag igen, och jag har inte hållt vad jag lovat. Förlåt.
Jag har ju lovat på heder och samvete att uppdatera så fort jag sitter vid datorn, men nej, klart jag inte har gjort.
En anledning är att jag faktiskt inte suttit så mycket vid datorn. Den andra anledningen då?
Jo, det är så här; jag känner ingen inspiration eller glädje åt att dela med mig av mig själv. Skamligheten över vem jag egentligen är är för stark, och skulle jag skriva inlägg varje dag så skulle ni tröttna på den ledsna och deprimerade människa jag egentligen är. Jag vill inte att ni ska tänka "vilka tråkiga inlägg den där tjejen skriver", utan att egentligen veta varför jag är sjuk.
Där fick ni svaret.

Wha'e've, som Matt Lucas säger i Little Britain. Helgen har varit SJUKT kul!
Skolavslutning i fredags, först mys i kyrkan sedan betygsutdelning. Och sedan hem till K(G)rillkorv, a.k Kristin, och packa. Efter detta brummade vi hem till mig och pyntade vårat "fina" pepparkakshus, men som vanligt blev det krig och sedan gick det utför med massa skratt - you name it. Cleas, a.k Cassandra, kom vid halv åtta, då blev det varm lasagne och sallad. Ungefär. Förlåt Cleas.
Till själva höjdpunkten - LAN. Ohyeah.
Å andra sidan blev det väl lite halvt med lanandet på K & C-fronten, men men. Vi satt uppe till 5 iallafall, så vi hade ju att göra...
Lördagen som följde var det upp tidigt (fyra.timmars.sömn, a.k snark/"Zzzz" för er information), var på minuten att vi hann med bussen. Inne i stan skämde vi ut oss totalt. Ojkärajesus. Tog en spårvagn till domkyrkan och mötte Cissi, och sedan blev det styling + fotografering. Demestseriösastetjejerna for the win!
Efter mycket skratt som ledde till gråt blev det avrundning och vi var tvungna att dela på oss.

Som ni hör har det varit en som vanligt helgalen kväll, preciiis som vanligt med mina knäppgökar. Alltid något i bakfickan, varesig det är ett practical joke, ett bus eller något pinsamt.
Trots allt, så älskar jag er - obegripligt mycket!

Känner ni julstämningen? Jag tycker mig känna lite stämning, iallafall här hemma.
Doften av pepparkaksbakning sitter kvar i väggarna och man får i uppdrag att skriva önskelista.
VARNING - i år blir den lååång!
Även i skolan märker man av viss skillnad, man kan numera se ett slut på den långa plugglistan och
det är om något skönt! 15 dagar kvar, sen är det jullov. 3 veckor och 21 dagar och det är julafton.
U N D E R B A R T
På tal om jul, vad tycker ni om julkalendern?
Jag vet inte vad jag tycker, lite nostalgi kanske. Jag tyckte om Supersnälla SilverSara & StålHenrik som barn, oja.
Trots förra årets misslyckande på den fronten måste jag erkänna att det är hundra gånger mer julstämning i år. Förra året var ju ren katastrof, betonggväggar och hypermodernt. Pinsamt!
Lite kul, ända sedan jag var liten har mamma hållt på med presentkalender, en sådan när man klipper ner ett litet paket varje morgon. Tror ni inte jag får det i år också?
Självklart.
Sötmamma!

Iallafall, imorgon sover Kristin här. Får se vad vi hittar på.
Nu ska jag värma lite glögg, mmm!

Nu sitter jag här, i soffan, med en apelsin i handen. Bonde söker fru, Oskyldigt dömd. Kvällen är så kallad fylld av härligheter. Ändå sitter jag här och skakar av ångest.
Varför undrar ni? Därför svarar jag. Därför att jag har enorm ångest inför imorgon. Jag kan inte proven. Jag orkar inte riktigt längre.
Var dag sitter jag i skolan, försöker dölja ångesten, den ledsna del som fyller mig med vemod och
dumma elaka tankar. Det är svårt att skilja verkligheten från tankar.
De är så jävla nära varandra.
Imorgon sover Kristin här, jag längtar efter henne. Jag längtar efter dig Kristin.
På fredag åker jag till Skövde, till mina systrar. Jag längtar efter er.
´
Nu ska jag koncentrera mig på TV:n. Lugnet lilla, du är hjärtligt välkommen till mig. Komsikomsi!

Let's go.
Tiden är snart inne för julenissarna och familjen Sandell har redan tjuvstartat på både glögg, pepparkakor och lussekatter. Julbak påbörjades förra helgen, och jag antar att det inte bara jag som är lite barnsligt förälskad i jul, iallafall förberedelserna. Håller ni med?
Helgen har varit väldigt lugn. Lugn men hyfsat skön, inte gjort något särskilt men varje gång blir jag lika förvånad över hur fort den tar slut, helgen alltså.
Imorgon blir det väckning klockan 7.00 igen och brum-brum med moppen till skolan. Usch vad jag hatar det substantivet skolan...tre prov för min del. Engelskaprov då jag missade detta i torsdags för att jag låg hemma med feber. Matteprov på torsdag och spanskaprov på fredag, yey...
Så söndagskvällen tillbringas säkerligen vid skrivbordet med böckerna i handen. Tråkigt, men sant.

Jag saknar morfar. Oerhört mycket, 4 dagar och det känns som år då har försvann från oss.
Åh, kan du inte komma tillbaka? Farmor säger att han sitter på ett hjärtformat moln och spelar kort och busar som han gjorde med mig och Karin när vi var små. Bus-Lars hette han.
En dag ska vi återförenas, vänta på mig där uppe.

Nej, nu ska jag lyfta på skinkorna och packa upp. Suck.