Nu sitter jag här, i soffan, med en apelsin i handen. Bonde söker fru, Oskyldigt dömd. Kvällen är så kallad fylld av härligheter. Ändå sitter jag här och skakar av ångest.
Varför undrar ni? Därför svarar jag. Därför att jag har enorm ångest inför imorgon. Jag kan inte proven. Jag orkar inte riktigt längre.
Var dag sitter jag i skolan, försöker dölja ångesten, den ledsna del som fyller mig med vemod och
dumma elaka tankar. Det är svårt att skilja verkligheten från tankar.
De är så jävla nära varandra.
Imorgon sover Kristin här, jag längtar efter henne. Jag längtar efter dig Kristin.
På fredag åker jag till Skövde, till mina systrar. Jag längtar efter er.
´
Nu ska jag koncentrera mig på TV:n. Lugnet lilla, du är hjärtligt välkommen till mig. Komsikomsi!