Babe
Good evening ladies and gentlemen!
Sportlovet har blivit förlängt! Efter dessa kolosala mängder snö runtom i Sverige har de flesta skolor i Kungsbacka kommun fått stänga igen, bl.a våran. Hurra!
Så dagarna har tillbringats hemma, och igår kom en extremt efterlängtat Robin hem till mig...
Jag har valt att hålla honom lite utanför både bloggen, famlijen och vänner men nu känns vår relation väldigt äkta och jag ser ingen anledning att hålla det hemligt, right?
Hans namn är Robin, Robin Gjürgen Andersson, och jag kan inget annat säga än att jag är upp över öronen förälskad!
BILDBOMB från gårdagen, på vår väg hem från frisören. 
Jag älskar dig!
4 kommentarerCOSAS
Delar med mig av lite favoriter från Cosas. Stilen de sätter är faller helt i min smak, lovely!
På tal om annat, jag lever - tro det eller ej! Har varit stendött i bloggen, förmodligen för att min egen fantasi och vardag är just stendöd. Ångesten och demonerna kväver mig, så jag tycker att det är lämpligt att jag håller de tankarna utanför bloggen, right?
I alla fall, just nu sitter jag i soffan med en lekfull (ja ni hörde rätt) katt och småtittar på Wallander-filmens spännande slutkläm. Imorgon är det dags att låta bilen rulla ner på de hala vägarna ner till Varberg igen, sedan skola. Veckan kryddas förmodligen med lite extra ångest över nationella prov i Svenska, både läs- och skrivprov. Najsbajs.
Springs
Å vi längtar till våren - varma promenader i slottskogen med en kaffe i handen, vitsippor som blommar i backen och kanske mest av allt, vi önskar den ljuvliga vårgarderoben hjärtligt välkommen!
Tjo!
DAYS
SÄMST med betoning på sämst uppdatering. Och då menar jag verkligen sämst...!
Iallafall, det har väl hänt en del sen sist, vi har ju hunnit med att fira både jul och nyår.
Tiden mellan har väl varit ganska lugn, den korta veckan mellan jul och nyår spenderades hos pappa, och den blev väldigt avslappnad d.v.s efterlängtat.
Denna första veckan har också varit lugn, tillbringat några dagar med vänner och några hemma med delvis läxböckerna framme. Men jag har ju bestämt mig, så då får jag väl se till att få tummen ur och fixa detta.
Men det är inte mycket krafter kvar.
Om åtta och en halv timma ska jag sitta i köket igen med böckerna i ansiktet och försöka koncentrera mig på innehållet utan att komma nära de dumma tankarna. För de dumma tankarna gestaltar sig som spöken och flyger runt och distraherar, säger dumma saker. Jag är så jävla rädd.
För er som inte visste hade jag för ett halvår sedan en annan blogg, där jag skrev om kampen genom mitt såkallade liv. Dock blev jag ofta alldeles för djup och närgången på mitt eget liv, vilket jag innerst inne inte vågade erkänna och fick genom bakvägen skit för att jag var på tok för utlämnande och skrev allt om min sjukdomsbild, så jag la ner bloggen totalt. Det tog ett tag för mig att bestämma mig för att börja blogga igen, fråga mig själv om jag verkligen ville blogga, och kom fram till att jag faktiskt ville ge det en chans till. Men då till min fråga (som jag också ställer till mig själv), varför skulle någon vilja läsa om mitt liv, min vardag och mina intressen?
Det finns oändligt många bloggar om människors vardag, där man skriver om vilken smak det var på frukostens yoghurt, om vilka leggins man ska ta på sig när ska gå ut med hunden o.s.v. Ni fattar grejen. Men varför? Och vad är det som drar oss människor till dessa bloggar? Jag menar inget illa med detta, verkligen inte, jag läser dem själv och fångas lika mycket. Men varför lägga ner så enormt mycket tid på att ha en blogg om egentligen ingenting. Jag är väldigt intresserad av människor, och tycker det är roligt att läsa om andras liv. Kanske är det bara ett sätt att fly från mig själv ibland. Jag vet inte, och jag vet inte varför jag skriver det här, men vi människor fungerar på det sättet. Och det är ganska skönt att se att många av oss fungerar precis som många andra.
Åter till min blogg. Som sagt, efter att ha skrivit en del om mitt liv och sjukdom, och sedan fått kritik mot det, är det ganska naturligt att jag inte skriver så mycket om just min sjukdom här i bloggen. Är det fine mer er?
Nu slockar jag snart, och kommer säkert komma på mig själv nästa gång jag startar datorn att jag skrivit jätteskumma grejer. Men det ser vi då.
Nu ska jag S O V A, så natti natti.
The helg
Jag har ju lovat på heder och samvete att uppdatera så fort jag sitter vid datorn, men nej, klart jag inte har gjort.
En anledning är att jag faktiskt inte suttit så mycket vid datorn. Den andra anledningen då?
Jo, det är så här; jag känner ingen inspiration eller glädje åt att dela med mig av mig själv. Skamligheten över vem jag egentligen är är för stark, och skulle jag skriva inlägg varje dag så skulle ni tröttna på den ledsna och deprimerade människa jag egentligen är. Jag vill inte att ni ska tänka "vilka tråkiga inlägg den där tjejen skriver", utan att egentligen veta varför jag är sjuk.
Där fick ni svaret.
Wha'e've, som Matt Lucas säger i Little Britain. Helgen har varit SJUKT kul!
Skolavslutning i fredags, först mys i kyrkan sedan betygsutdelning. Och sedan hem till K(G)rillkorv, a.k Kristin, och packa. Efter detta brummade vi hem till mig och pyntade vårat "fina" pepparkakshus, men som vanligt blev det krig och sedan gick det utför med massa skratt - you name it. Cleas, a.k Cassandra, kom vid halv åtta, då blev det varm lasagne och sallad. Ungefär. Förlåt Cleas.
Till själva höjdpunkten - LAN. Ohyeah.
Å andra sidan blev det väl lite halvt med lanandet på K & C-fronten, men men. Vi satt uppe till 5 iallafall, så vi hade ju att göra...
Lördagen som följde var det upp tidigt (fyra.timmars.sömn, a.k snark/"Zzzz" för er information), var på minuten att vi hann med bussen. Inne i stan skämde vi ut oss totalt. Ojkärajesus. Tog en spårvagn till domkyrkan och mötte Cissi, och sedan blev det styling + fotografering. Demestseriösastetjejerna for the win!
Efter mycket skratt som ledde till gråt blev det avrundning och vi var tvungna att dela på oss.
Som ni hör har det varit en som vanligt helgalen kväll, preciiis som vanligt med mina knäppgökar. Alltid något i bakfickan, varesig det är ett practical joke, ett bus eller något pinsamt.
Trots allt, så älskar jag er - obegripligt mycket!
TREDJE ADVENT
Och jag sitter invirad i en filt med en stor kopp JUL-te, torkade fikon och knäcker valnötter. Stämingsfullt, olala.
Nu är klockan alldeles för mycket, det är trots allt skola imorgon bitti. Dags att nana kudden.
Imorgon tänker jag dela med mig av helgen, ryser när jag tänker tillbaka. Håll utkik!
Som godnatt delar jag med mig av ett recept som iallafall jag tänker testa under jullovet.
GLAD LUCIA 
PEPPARKAKSSCONES
Antal portioner: 8
Ingredienser
4 4 dl dinkelmjöl
100 100 g valfria nötter eller mandel
0.5 0.5 tsk salt
1 1 nypa rårörsocker
1 1 msk pepparkakskrydda
2 2 tsk bakpulver
0.5 0.5 dl flytande margarin/smör
2 2 dl naturell yoghurt
Gör så här
1. Sätt ugnen på 200°. Grovhacka nötterna. Blanda alla torra ingredienser i en skål. Tillsätt smör och yoghurt och blanda snabbt ihop till en klibbig smet. Klicka ut smeten till två kakor på en plåt, och skär i fyra delar vardera, eller i 8 st muffinsformar. Garnera eventuellt med russin eller torkade bär. Grädda i mitten av ugnen i ca 12 minuter.
♥
Jul i vårt hus
Doften av pepparkaksbakning sitter kvar i väggarna och man får i uppdrag att skriva önskelista.
VARNING - i år blir den lååång!
Även i skolan märker man av viss skillnad, man kan numera se ett slut på den långa plugglistan och
det är om något skönt! 15 dagar kvar, sen är det jullov. 3 veckor och 21 dagar och det är julafton.
U N D E R B A R T
På tal om jul, vad tycker ni om julkalendern?
Jag vet inte vad jag tycker, lite nostalgi kanske. Jag tyckte om Supersnälla SilverSara & StålHenrik som barn, oja.
Trots förra årets misslyckande på den fronten måste jag erkänna att det är hundra gånger mer julstämning i år. Förra året var ju ren katastrof, betonggväggar och hypermodernt. Pinsamt!
Lite kul, ända sedan jag var liten har mamma hållt på med presentkalender, en sådan när man klipper ner ett litet paket varje morgon. Tror ni inte jag får det i år också?
Självklart.
Sötmamma!
Iallafall, imorgon sover Kristin här. Får se vad vi hittar på.
Nu ska jag värma lite glögg, mmm!
Ångestångestångest
Varför undrar ni? Därför svarar jag. Därför att jag har enorm ångest inför imorgon. Jag kan inte proven. Jag orkar inte riktigt längre.
Var dag sitter jag i skolan, försöker dölja ångesten, den ledsna del som fyller mig med vemod och
dumma elaka tankar. Det är svårt att skilja verkligheten från tankar.
De är så jävla nära varandra.
Imorgon sover Kristin här, jag längtar efter henne. Jag längtar efter dig Kristin.
På fredag åker jag till Skövde, till mina systrar. Jag längtar efter er.
´
Nu ska jag koncentrera mig på TV:n. Lugnet lilla, du är hjärtligt välkommen till mig. Komsikomsi!
Plugg...
...plugg och åter igen plugg. Nej, nu orkar jag faktiskt inte mer.
För en stund sedan satt jag i soffan med mitt mint-te (rekomenderas) och tittade på Halv åtta hos mig.
Helge Skoog kläcker sådana klockrena kommentarer - skrattar högt.
Jag har märkt att jag börjat tvivla mer och mer på gymnasievalet. Vad vill jag göra - vad vill jag bli?
Jag har helt klart börjat tvivla.
Media eller hantverk? Journalist slash grafisk formgivare eller arkitekt slash inredningsarkitekt?
Mja, jag vet inte längre.
Det kan inte nekas att vi tjejer i klassen känner av pressen, nej den följer oss dag in och dag ut.
Visst är det fel att klassas som utbränd klimakteriekärring när man är 15 år gammal?
Vi är enade!
Praktiskt taget hinner vi inte med någon fritid. Iallafall inte jag. Läkarbesök hit och dit, minst 2 prov
i veckan, psykisk ohälsa och andra ovärda faktorer att nämna.
Det finns inget slut på detta, jag får liksom ingen riktig ordning.
Men trots allt är det nytt år snart, förhoppningsvis nya krafttag och mer ork. Jag hoppas.
Nu blir det mer plugg. Ha den äran, Hanna.
Näst sista novemberhelgen
Tiden är snart inne för julenissarna och familjen Sandell har redan tjuvstartat på både glögg, pepparkakor och lussekatter. Julbak påbörjades förra helgen, och jag antar att det inte bara jag som är lite barnsligt förälskad i jul, iallafall förberedelserna. Håller ni med?
Helgen har varit väldigt lugn. Lugn men hyfsat skön, inte gjort något särskilt men varje gång blir jag lika förvånad över hur fort den tar slut, helgen alltså.
Imorgon blir det väckning klockan 7.00 igen och brum-brum med moppen till skolan. Usch vad jag hatar det substantivet skolan...tre prov för min del. Engelskaprov då jag missade detta i torsdags för att jag låg hemma med feber. Matteprov på torsdag och spanskaprov på fredag, yey...
Så söndagskvällen tillbringas säkerligen vid skrivbordet med böckerna i handen. Tråkigt, men sant.
Jag saknar morfar. Oerhört mycket, 4 dagar och det känns som år då har försvann från oss.
Åh, kan du inte komma tillbaka? Farmor säger att han sitter på ett hjärtformat moln och spelar kort och busar som han gjorde med mig och Karin när vi var små. Bus-Lars hette han.
En dag ska vi återförenas, vänta på mig där uppe.
Nej, nu ska jag lyfta på skinkorna och packa upp. Suck.
Att börja om från början...
...kan vara oerhört svårt. Men jag ger det en chans.
Att börja blogga igen efter ett tags uppehåll kan göra underverk, eller inte.
Problemet är att jag oroar mig för vad den ska innehålla?
Vad vill NI läsare ha en till blogg om?
Något annorlunda som sticker ut eller en vardagsblogg?
Det är egentligen upp till er, vad just ni vill läsa om.
Så då vill jag ha era åsikter - ska jag skriva om;
♥ Mitt liv, mina tankar
♥ Mode, design & inredning
♥ Mat & recept, min vardag
♥ Eller helt enkelt en salig blandning av ovanstående punkter
It's up to YOU now!
Skriv en kommentar om vad du vill läsa, så räknar jag röster!
